1 januari 2019, Cola Beach, Goa, Indien

Ett nytt år.

En ny dag.

Ett nytt ögonblick.

Det är tidigt på morgonen den första januari. Allt är tyst när jag vaknar. Festen är slut, brasan på stranden har brunnit ut och av fyrverkerierna syns inga spår. Jag går en liten bit ner till havets kant. Solen börjar titta fram över kullen bakom mig och jag känner de värmande strålarna på min kropp. Jag lyssnar på havets rörelse alldeles nedanför där jag sitter. Vågorna är i konstant rörelse, precis som allt annat i universum: naturen, kroppen, andetaget. Andetaget i kroppen liknar vågrörelsen i havet, aldrig stilla.

Varje stund är helt ny och i varje stund får jag en ny chans att börja på något nytt eller göra något annorlunda. Skapa en ny vana. Släppa taget om något jag hållt fast vid och inte längre behöver. Men just idag på nyårsdagen, fylls många människor av nystartskänsla. Sociala medier är fulla av reflektioner över året som gått; vad som blev bra och vad som blev mindre bra. Och jag konstaterar att det är just det jag vill fokusera på det kommande året: att komma ifrån dömande och värderande.

Vi gör det alla hela tiden. Tyckande. Värderande. Bra eller dåligt. Vi dömer oss själva, är hårda mot oss själva, tycker att vi inte duger som vi är. Kanske blir det bättre om vi bara jobbar lite till, köper en ny pryl eller ett klädesplagg, går en ny kurs, får ett nytt diplom. Hela tiden planerande inför framtiden, då allt ska bli perfekt, och samtidigt dömande nuet som inte riktigt gott nog. Också dömande av andra som inte gör som vi, inte ser ut som vi, tycker som vi.

Vad skulle hända om vi bara lät allt vara som det är? Om folk fick se ut som de vill, klä sig som de vill utan jämförelse med andra? Göra som de vill utan att behöva passa in i en outtalad men ändå tydlig  norm?

I den buddhistiska filosofin anses dömande leda till lidande och ett sätt att hantera det är att träna sig i mindfulness, medveten närvaro. Att vara närvarande i det som händer just i denna stund. Och i denna. Och i denna. Och i denna. Att vara närvarande och observera sakerna precis som de är, utan att tycka eller värdera dem som bra eller dåliga. De bara är. Och vårt “mind” blir fritt från värderande och kanske mer fridfullt. Kanske är detta ett bra sätt att hantera daglig stress, ångest eller oro.

Fundera på hur ofta du i tankarna befinner dig i det som varit, i minnena av det som varit och som du inte längre kan göra något åt. Du kanske mår dåligt över något som hänt och du dömer i efterhand ditt eller andras agerande. Eller hur ofta tankarna leder dig in i framtiden, i planerandet av det som ska komma. Du kanske oroar dig i förväg över något som du inte kan påverka just nu, men som du har erfarenhet av från tidigare.

Tillåter du dig själv att ibland bara få vara i nuet? Just här. Just nu. Med allt precis som det är. Utan att längta bort någon annanstans?

Ja, det är lätt att känna närvaro sittande på en vacker strand men betydligt mer utmanande när resandet bjuder på oväntade och oönskade händelser, som inställda eller försenade flyg, borttappat bagage och hälsoproblem på resa. Eller i den stressiga vardagen. Då kommer ens egna mönster upp till ytan. En får möta sig själv bara sådär naket och verkligt. Hur ska jag hantera detta nu? Det är de utmanande stunderna som är perfekt träning i att gilla läget, acceptera nuet precis som det är, utan att döma eller värdera. Svårt, men så skönt att konstatera att det också gick över och löste sig. Till slut. Allting förändras. Allting flödar.

Att vara öppen för att följa livets, naturens, universums konstanta flödande. Att röra mig med själva livet i stället för att kämpa emot och tycka att något annat är bättre, att vilja ha något annat. Att släppa taget om det som varit och sträva efter att vara i nuet så mycket som möjligt. Att följa vågrörelsen i livet precis som om jag låg på rygg i havet och bara flöt med. Att följa vågrörelsen av mitt eget andetag. Det är min uppgift i år.

Önskar dig ett närvarande och flödande år.

Petra